PSSSST!!!

...det ryktas att screening för SCID och andra livshotande primära immunbrister genom PKU-test närmar sig Sverige!

Framtiden ser numera ut som en 100-wattare!

Är man som jag-
ensamstående mamma med två barn varav ett har en kronisk sjukdom.

Som har ett heltidsjobb som inte är världens mest stimulerande, men som har världens bästa kollegor och en väldigt förstående chef, och som därför känner mej väldigt låst på min arbetsplats.

Som spenderar många dagar om året på antingen akutmottagningen, allergimottagningen, på sjukgymnastik, ortopeden, apoteket, hos sjuksköterskan, öronmottagningen eller helt enkelt på isolering på infektionskliniken.
Handsprit, handsprit, handsprit.
Kvalsterdammsuga, damma, torka golv.

Ja.
Då känns livet ganska enformigt emellanåt.
Jag hinner liksom inte ens tänka tanken på att köpa ett gymkort innan vi hamnar en månad på sjukhus.
Orkar inte planera en middag med vänner till helgen, jag vet ju hur det kommer att bli.

Enformigheten kan jag flirta lite försiktigt med genom att skriva.
Skriva blogginlägg.
En och en annan artikel.
Ett par kapitel på den där boken som aldrig kommer att komma någon vart.
Arga lappar till de som klottrar på miljöhuset eller parkerar på min dyra P-plats.

Bara jag får skriva.

Idag fick jag ett fantastiskt erbjudande från en vän på Facebook-
plötsligt har jag hittat lite extra ork i ett annat projekt.

Project X *hihi*

PIO's styrelseutbildning

Haha,

jag var så kaxig och lovade uppdateringar efter styrelseutbildningen i Örebro.

Hur bra gick det?

Jag som till och med släpade med mig datorn på två tågbyten packade inte ens upp den ur resväskan.

Det SKULLE ju kunna bero på att all information hotade med att rinna ut ur öronen om jag inte la mig ner i horisontalläge innan 22.00 på kvällarna.

Alldeles egentligen var det mer en kombination av trevligt sällskap, mycket intryck och att jag köpte en väldigt intressant bok på Centralstationen i Göteborg på vägen upp.

Men visst rann en del information ut- hoppas bara merparten fastnade.

Som alltid var det superkul att träffa alla andra igen,

regler och stadgar är ju "the shit", och årets tema passar mig alldeles utmärkt =))

Tänk om man kunnat flytta alla styrelsemedlemmarna ur samtliga styrelser ner till Skåne-

då hade vi kunnat ha fredagsmys med dippa varje helg =D

Det är ju lite träligt att åka tåg i nästan sju timmar, jag var ju snål också och bokade inte ens sittplats.

Det är ju helt okej när man inte har en massa tungt bagage med sig-

men när man nu HAR det och inte har sittplats-

ja, då är man låst till att sitta och passa sin 47 kilo tunga resväska vid dörren.

Den där som öppnas hela tiden och som det regnar in genom och där snålblåsten viner i öronen.

*brrr*

För vinterjackan hade jag ju efter mycket möda och stort besvär lyckats trycka ner i resväskan. 

Under datorn...