~* Finfika *~

Vilken härlig dag det har varit idag!
Nu tror jag på allvar att man faktiskt kan känna våren i luften =)

Vi packade in oss i bilen för att kolla in nya djuraffären i Eslöv (finfin sortering) och fika hos kusinerna på vägen hem.
Alldeles egentligen skulle jag bara vilja köra bil hela dagen-
med bra musik på och rutorna nervevade,
men vad tusan...
Sen kom jag ju på att jag numera är vuxen, närmre bestämt snart 34 år (woaaaaa...) och dels inte behöver rymma längre och dels har två tweenies som varken uppskattar att åka bil med morsan eller lyssna på mossig 90-tals musik.

Det blev mysfika istället.

I morgon ska jag jobba för första gången på typ 2 veckor,
undrar om jag kommer ihåg hur man gör?

Tja, jag antar att om jag skulle ha glömt påminner väl arbetsuppgifterna mig av sig själva.
Det är ju det som är det fiffiga med att jobba med människor.

Inga utslag, ingen feber, ingen hosta-
bara lite högst ordinär familjesnuva.
Märkligt.

Jag som nästan gett upp tanken på att sköta ett jobb.

Glutenfria Apelsinvåfflor

recept taget från min kanonbra bakbok "Baka utan Gluten"

6 st.

120 g rumstempererat smör

80 g socker

2 ägg

130 g bovetemjöl

60 g majsstärkelse

1 apelsin

apelsinmarmelad till servering

Tillagningstid ca 15 min plus 3-5 minuters tillagningstid per våffla

1. Vispa smör och socker pösigt i en bunke med elvisp. Rör ner äggen ett i sänder.

2. Skölj apelsinen i hett vatten, klappa den torr och riv av skalet med rivjärn. Pressa ur saften.
    Blanda bovetemjöl och majsstärkelse i en annan bunke. Blanda ner torrvarorna lite i taget i smör- och
    äggsmeten. Rör ner apelsinsaften och skalet.

3. Hetta upp våffeljärnet och grädda 6 gyllenbruna våfflor av smeten. Servera med apelsinmarmelad.

(Eller massor av grädde och chokladsås- det funkar fint det också!!!)    

Influensagreppet har släppt!

Så skiner solen-
både ute och inne.
Där ute för att det börjar närma sig slutet av en lång och ruskig vinter och här inne för att jag är fullt övertygad om att sjukperioden dragit vidare till någon annan.

Den här hösten och vintern överträffar i stort sett allt vi tidigare varit med om,
sjukfrånvaron för G i skolan ligger nog uppe kring 50 procent. Herrejisses, det är tur jag har har mina föräldrar som ställer upp så fort de kan!

Inte har jag blivit rik(are) heller, alla mina sparpengar sa "kvitt-kvitt-truddelutt" när de flaxade ut från mitt sparkonto för att täcka löneavdrag och väntan på TFP.
Det kostar minsann på att ha dyra vanor-
jag menar; receptfria mediciner för 1800 i januari, vad sägs om det??

Man borde ju få någon slags premie när man är en "god kund", ungefär som på banken där barnen får presenter när de fyller år?

Kanske en specialdesignad dosett till all antibiotika eller varför inte en spargris-
en gigantiskt stor där de kan spara hela sin veckopeng till dagen de är vuxna och själv ska betala sina mediciner?

Nu låter det som att jag är bitter och tvär och negativ, så är inte fallet.
Jag är fantastiskt lycklig över att vara född och bo i ett land med subventionerad sjukvård och läkemedel.
Ibland funderar jag över hur det hade varit att leva där man själv bekostar hela sin sjukvård.
Inte hade jag haft råd till många veckors medicinering då inte...
10 flaskor av sonens gammaglobulin går lös på typ 17 000 svenska riksdaler.

Så nä, jag är inte sur på samhället.

Men jag har fortfarande rätt att vara sur på anledningen till att mina pengar flaxar iväg.