Balans

För att balansera upp den här hemska sjukhusvistelsen och alla nålar kommer en presentation av Immunbristbarnet himself.

Gustav är inte Immunbrist.
Han är en superspeedad spindelman med hemliga superkrafter.
Ofta ger de sig tillkänna genom att jag kan hitta honom högst uppe i en bokhylla eller balanserandes på ett trappräcke två meter ovan mark.
Det han saknar i immunförsvar har han igen i ren skicklighet.
Inte ett enda brutet ben hans klättervanor till trots =)

Gustav är en grabb i sina bästa år, nyss fyllda 8.
Han går i 2a på en skola nära dig.
Fritiden fylls av aktiviteter som scouting, tvspel och pokémonkort.
Legokreationer storlek maximum fyller hela hans rum och ger man honom en tejprulle vet man aldrig vad som kan hända.
Han målar de mest otroliga bilder, klipper och fixar kläder till sina mjukisdjur av för små kalsonger, mammas dyra strumpbyxor och en och en annan tröja han ändå inte gillade färgen på.

Den här 8-åringen har en redan gammal själ.
Han har en handfull nära vänner men håller sig väl med alla.
Jag ser honom som en av de gåtfulla folket.
Utan omskrivningar.

Han behöver sina mediciner.
Ja, det är mycket nålar.
Han missar mycket skoltid och kan känna sig bortglömd när han kommer tillbaka.
Vi badar inte i bollhav. Besöker inte affärer eller lekland på hösten/våren/vintern.
När vi går på bio är det i vår hemstad där vi är nästan säkra på att det bara är vi i salongen.
Varje månad bär jag hem två papperspåsar med preparat från apoteket och vi har ett aldrig sinande förråd med handsprit gömt i städskåpet.

Men det är inte Gustav.
DET är Immunbristen.