Äntligen börjar årstiden då man kan släppa lite på bacillnojan.
Vädret är härligt, inte så mycket baciller i omlopp som anfaller och jag slipper fullkomligt dränka alla besökare från topp till tå i handdesinfektion.
Fast idag såg jag nåt som alla bör ta till sej oavsett man har en Immunbrist eller inte-
en mamma som hjälpte sin tvååring gräva i lösgodiset MED FINGRARNA för att hitta den "perfekta biten". Whääääää!
Seriöst???
Det är precis på grund av sådana människor som min son inte får äta lösgodis.
Gud vet var de fingrarna varit innan-
och tvååringen som saglade lite ner i polkagrisarna.
Jaha.
Jag blir aptokig!
Jag vet att jag har sagt det innan, men jag gör det igen-
Hemmakväll nere i stan är änglar =)
När vi kommer dit får vi gå bak på lagret och ta ur oöppnade burkar.
I LOVE HEMMAKVÄLL!
Visar inlägg med etikett handsprit. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett handsprit. Visa alla inlägg
söndag 2 juni 2013
fredag 9 november 2012
Framtiden ser numera ut som en 100-wattare!
Är man som jag-
ensamstående mamma med två barn varav ett har en kronisk sjukdom.
Som har ett heltidsjobb som inte är världens mest stimulerande, men som har världens bästa kollegor och en väldigt förstående chef, och som därför känner mej väldigt låst på min arbetsplats.
Som spenderar många dagar om året på antingen akutmottagningen, allergimottagningen, på sjukgymnastik, ortopeden, apoteket, hos sjuksköterskan, öronmottagningen eller helt enkelt på isolering på infektionskliniken.
Handsprit, handsprit, handsprit.
Kvalsterdammsuga, damma, torka golv.
Ja.
Då känns livet ganska enformigt emellanåt.
Jag hinner liksom inte ens tänka tanken på att köpa ett gymkort innan vi hamnar en månad på sjukhus.
Orkar inte planera en middag med vänner till helgen, jag vet ju hur det kommer att bli.
Enformigheten kan jag flirta lite försiktigt med genom att skriva.
Skriva blogginlägg.
En och en annan artikel.
Ett par kapitel på den där boken som aldrig kommer att komma någon vart.
Arga lappar till de som klottrar på miljöhuset eller parkerar på min dyra P-plats.
Bara jag får skriva.
Idag fick jag ett fantastiskt erbjudande från en vän på Facebook-
plötsligt har jag hittat lite extra ork i ett annat projekt.
Project X *hihi*
ensamstående mamma med två barn varav ett har en kronisk sjukdom.
Som har ett heltidsjobb som inte är världens mest stimulerande, men som har världens bästa kollegor och en väldigt förstående chef, och som därför känner mej väldigt låst på min arbetsplats.
Som spenderar många dagar om året på antingen akutmottagningen, allergimottagningen, på sjukgymnastik, ortopeden, apoteket, hos sjuksköterskan, öronmottagningen eller helt enkelt på isolering på infektionskliniken.
Handsprit, handsprit, handsprit.
Kvalsterdammsuga, damma, torka golv.
Ja.
Då känns livet ganska enformigt emellanåt.
Jag hinner liksom inte ens tänka tanken på att köpa ett gymkort innan vi hamnar en månad på sjukhus.
Orkar inte planera en middag med vänner till helgen, jag vet ju hur det kommer att bli.
Enformigheten kan jag flirta lite försiktigt med genom att skriva.
Skriva blogginlägg.
En och en annan artikel.
Ett par kapitel på den där boken som aldrig kommer att komma någon vart.
Arga lappar till de som klottrar på miljöhuset eller parkerar på min dyra P-plats.
Bara jag får skriva.
Idag fick jag ett fantastiskt erbjudande från en vän på Facebook-
plötsligt har jag hittat lite extra ork i ett annat projekt.
Project X *hihi*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)