Ekvationen skola/jobb/liv. Och en envis Immunbrist såklart.

Mamman i den här familjen har en himla tur.
Hon jobbar nämligen på ett väldans bra jobb i en väldans bra arbetsgrupp.
Tur är väl det när sjukdagarna är många och jobben på marknaden få.

Kollegorna trixar och fixar medan mamman kör pendeltåg mellan hemmet och sjukhuset.

Mormor och Morfar finns ett kvarter bort som extraresurs när jag verkligen, verkligen inte kan vara hemma eller vid akut sjukdom då sonen behöver hämtas hem snabbare än jag kan ta mig från jobbet två mil bort.

Skolan gör så gott de kan med tanke på sina resurser och besparingar (även om jag grymtar lite eftersom jag inte tycker man kan spara pengar på hygien),
personalen är välinformerad om vad de ska hålla extra koll efter och vad som helst ska undvikas-
som kräkande barn i kapprummet, till exempel =P

Gusty går i en helt ordinär klass med dagens mått mätta.
Si så där 22 barn med blandad och hysterisk bakterieflora.
Det fungerar relativt bra med vädring mellan lektionerna och strikt handhygien.
(peppar, peppar)

Innan skolstart har båda mina killar gått hos dagmamma för att minimera smittorisken,
vi fick ett kanonintyg av läkaren att flasha hemkommunen som faktiskt inte tillhandahöll just dagmammor,
men som på en vecka lyckades hitta inte mindre än tre stycken bortglömda, men fullt praktiserande extramammor i sina bästa år.
Undrar vem som betalt deras lön i 36 år då kommunen tydligen inte visste att de fanns?

Efter skola kommer fritids, vilket är betydligt större grupper och mer ångest för mig.
Vissa dagar måste vi dessutom toppa med Nattis vilket inte är min favoritplats rent Gustav-mässigt.
De är jätteduktiga, det är inte det-
men Gustav har vuxit ifrån tuggade leksaker och grönt snor som broderligt delas genom pussar och Bolibompatittande i soffan.
Nu är det som en invasion av superhärliga småbarnsbaciller som alla simultant bestämt sig för att fastna på just...
honom.

Nej.
Jag är INTE en bakteriehysteriker.
I kontrollerad miljö, dvs hemma.
Herregud- jag tror till och med att grabbarna delat tandborste på ett läger eller två.
Vi badar inte i handsprit till vardags men när det kommer kompisar är jag desto mer noga.

Alla kompisarna är så noga med att deklarera sitt allmänna hälsotillstånd innan de äntrar vår lägenhet att jag nästan får en tår i ögonvrån.
DET är kärlek det.
Ett ögonblick av samhörighet mellan två åttaåringar.
Delat över en flaska äkta svensk handsprit.