Influensagreppet har släppt!

Så skiner solen-
både ute och inne.
Där ute för att det börjar närma sig slutet av en lång och ruskig vinter och här inne för att jag är fullt övertygad om att sjukperioden dragit vidare till någon annan.

Den här hösten och vintern överträffar i stort sett allt vi tidigare varit med om,
sjukfrånvaron för G i skolan ligger nog uppe kring 50 procent. Herrejisses, det är tur jag har har mina föräldrar som ställer upp så fort de kan!

Inte har jag blivit rik(are) heller, alla mina sparpengar sa "kvitt-kvitt-truddelutt" när de flaxade ut från mitt sparkonto för att täcka löneavdrag och väntan på TFP.
Det kostar minsann på att ha dyra vanor-
jag menar; receptfria mediciner för 1800 i januari, vad sägs om det??

Man borde ju få någon slags premie när man är en "god kund", ungefär som på banken där barnen får presenter när de fyller år?

Kanske en specialdesignad dosett till all antibiotika eller varför inte en spargris-
en gigantiskt stor där de kan spara hela sin veckopeng till dagen de är vuxna och själv ska betala sina mediciner?

Nu låter det som att jag är bitter och tvär och negativ, så är inte fallet.
Jag är fantastiskt lycklig över att vara född och bo i ett land med subventionerad sjukvård och läkemedel.
Ibland funderar jag över hur det hade varit att leva där man själv bekostar hela sin sjukvård.
Inte hade jag haft råd till många veckors medicinering då inte...
10 flaskor av sonens gammaglobulin går lös på typ 17 000 svenska riksdaler.

Så nä, jag är inte sur på samhället.

Men jag har fortfarande rätt att vara sur på anledningen till att mina pengar flaxar iväg.